Sommerisen som skulle forsvinne i Arktis

0
1081

Forskningsskipet og isbryteren Oden

Klimakatastrofesektens påstander om at Arktis er varmt, derfor kommer det kuldebølger stormende inn over USA, store deler av Europa samt deler av Midt-Østen og Asia, er sannelig ikke særlig troverdige.

Mens Russland og Sibir opererer med temperaturer mellom -17 og -38 grader C, og USA strever med kuldegrader helt ned til Texas, er det også kaldt i Arktis. På Nordpolen er det i skrivende øyeblikk omkring minus 35 grader C. Så hvilken varme i Arktis er det egentlig man snakker om?

Normal logikk skulle da tilsi at det er kaldt Arktis som gir kulde – ikke varmt Arktis. Kan det være så vanskelig?

Vel, det er vanskelig for klimareligiøse å orientere seg i den virkelige verden. Fornektelsen er sterk, og «profetene» fortsetter med tullpratet sitt, sterkt hjulpet av bevilgninger fra overtroiske politikere.

BBC og Adresseavisa hadde i 2007/2008 artikler om at sommerisen i Arktis ville være borte i 2013, eller i alle fall senest i 2015. Skjedde det? Nei, selvsagt ikke. Isen i Arktis øker og minker syklisk med en periode på omkring 60 år. Klimadommedagsprofetene starter skremselsgrafene sine omkring det tidspunktet da isen hadde størst utbredelse. Så trekker de trendlinjer som viser hvor drastisk isen minker. Logikken er like dum som å trekke en trendlinje fra toppen av en sinusfunksjon for å vise når denne forsvinner i «kjelleren».

Sommerisen i Arktis hadde sitt minimum denne gangen omkring år 2012. Isvolumet fortsatte å minke noen år, men arealet begynte å øke litt. Nå har også volumet begynt å øke, men mange av dagens forskere er svært uvillige til å innse/innrømme dette. Dette kan man sjekke selv ved å oppsøke National Snow & Ice Data Center (NSIDC) eller Det danske meteorologiske institutts (DNMI) sider på nettet.

Minimumsutbredelsen av is i Arktis siden år 2000 – dataene er hentet fra NSIDC

Trass i målingene hevder de «klimareligiøse» at all isen er i ferd med å forsvinne, og det er vi, menneskene, som har skylden på grunn av våre syndige utslipp av den livsnødvendige plantematen CO2. Av denne grunn kunne det være på sin plass å referere en øyevitneskildring av forholdene i Nordishavet. I 2018 sendte Sverige en vitenskapelig ekspedisjon, der man skulle dra til Nordpolen ved å benytte isbryteren Oden. Dette klarte de til slutt, men her er et referat fra båten, kalt «Veckobrev från Isbrytaren Oden 2018-08-10«:

«…..  Det är viktigt för denna forskningsexpedition att vi kommer så långt norrut som möjlig så att man mäter på luftmassorna som har sitt ursprung över packisen i mesta möjliga mån. Andra forskningsprojekt pågår hela tiden såsom iskärnor, CTD, Väderballonger. Vi kämpar med isen som är ca 90-100% koncentrerad, är tjock och kompakt. Detta i mitt högst ovetenskapliga perspektiv som navigatör, men jag har ju varit här uppe förr och inte sett dessa förhållanden sedan 2005. Livet i fartyget flyter på utan problem. Djurlivet är lite vagt.

 Navigation

Som jag nämnde i texten ovan har det varit väldigt kompakt is, jag har inte sett liknande förhållanden sedan 2005. 2016, som var förra gången när Oden var så här långt norrut gick det på ca 5 dagar från iskanten till denna latitud med snittfart på dryga 6 knop. Det har tagit betydligt längre tid denna gång och med en snittfart på ungefär 3 knop. Vi är i skrivande stund ca 45 Nm (83km)från Nordpolen. När isen bjuder på detta motstånd blir man som is-navigatör glad, då det konstant varit dystra nyheter om ”extremt liten is utbredning i Arktis” ”Isfritt i Norra Polarhavet” ”isbjörnarna drunknar” ”rederier som planerar rutter över Nordpolen”. Ja, det är då inga isbjörnar som drunknar här. Det kanske till och med är så att det kan vara svårt att få ner tassarna i vattnet. Vi är för högt upp på jordklotet för att det ska finnas bra satellitbilder att ta hjälp av, så det som finns till vår hjälp nu är helikoptern. Vi kör ogärna i blindo och skulle vi köra slut på vår helikopter-rek så stannar vi hellre, om inte vädret medger flygning. Att man stoppar då beror på vi faktiskt inte ser om vi skulle köra in i ett område med extremt svår is som kan göra att vi får svårt att fortsätta, vända eller rent av fastna. Jag hade inte tvekat under tidigare expeditioner att fortsätta utan helikopter-rek, men i rådande is-omständigheter är det oklokt. Vi använder faktiskt Odens alla resurser och system för att ta oss fram. Vädret har varit vad man kan förvänta sig av sommaren i Arktis, runt 1-0°C i luften och ca -1°C i vattnet, sikten varierar mellan dålig till riktigt dålig och vid några enstaka tillfällen riktigt fint. Vi måste passa på att flyga väg så fort tillfälle ges, så vi hela tiden vet vart vi ska.»

Ytterligere kommentarer burde være unødvendige.

 

Informasjon før ferden startet: https://polar.se/nyheter/nu-startar-sommarens-expedition-till-arktis/

Om isbryteren Oden: http://www.sjofartsverket.se/sv/Sjofart/Isbrytning/Vara-isbrytare1/ForskningsfartygetIsbrytaren-Oden/

 

Lenke til ukebrevet fra isbryteren Oden:

http://www.sjofartsverket.se/pages/111200/Veckobrev%20fr%C3%A5n%20Isbrytaren%20Oden%202018-08-09.pdf

 

Fra redaksjonen. Profilert Hot spot.

Facebook kommentarer

DELTA I DEBATTEN:

Please enter your comment!
Please enter your name here